https://www.pnas.org/content/pnas/early/2019/09/03/1821936116.full.pdf

Abstrakt:

Vi jämförde elevernas självrapporterade uppfattning om sin inlärning med deras faktiska inlärning under kontrollerade förhållanden i inledande kurser i högskolefysik med omfattande intag som undervisades med 1) aktivt deltagande (följer bästa praxis inom disciplinen) och 2) passiv undervisning (föreläsningar av erfarna och mycket högt betygsatta instruktörer).  Båda grupperna gavs identiskt lektionsinnehåll och utdelat material, eleverna fördelades slumpmässigt och instruktören gjorde inga ansträngningar för att övertyga eleverna om nyttan med någon av metoderna.  Elever i egenaktiva kurser lärde sig mer (som man kunde förvänta sig baserat på tidigare forskning), men deras uppfattning om sin egen inlärning var, även om den var positiv, lägre än den hos kamrater i passiva miljöer.  Detta tyder på att försök att utvärdera undervisning utifrån elevernas uppfattning om lärande oavsiktligt kan främja sämre (passiva) pedagogiska metoder.  En superstjärna till föreläsare skulle till exempel kunna skapa en så positiv känsla av inlärning att studenterna skulle välja dessa föreläsningar framför aktivt lärande.  Det viktigaste är att dessa resultat tyder på att när elever upplever den ökade kognitiva ansträngningen som är förknippad med aktiv inlärning, så tar de till en början den ansträngningen för att betyda sämre inlärning.  Den frånkopplingen kan ha en skadlig effekt på studenters motivation, engagemang och förmåga att själva reglera sitt eget lärande.  Även om studenterna på egen hand kan upptäcka det ökade värdet av att vara aktivt engagerade under en terminslång kurs, så kan deras inlärning försämras under den inledande delen av kursen.  Vi diskuterar strategier som instruktörer kan använda tidigt på terminen för att förbättra elevernas respons på att vara aktivt engagerade i klassrummet”.