https://bennewmark.wordpress.com/2022/11/02/try/

Inledning:

”För flera år sedan chockade jag och en grupp av mina bästa vänner en lärare genom att säga att det bästa betyget på en skoluppgift var A/4.

Det innebar att du hade uppnått högsta betyg fast du knappt hade försökt.

För oss var detta självklart imponerande.

Det visade att du var så naturligt begåvad att du inte behövde anstränga dig för att utmärka dig.  Det sämsta betyget var F/1 eftersom det innebar att medan du hade gjort ditt bästa hade du gjort små framsteg.  Vi tyckte det var pinsamt och lite patetiskt.

Jag skäms nu;  över min självbelåtenhet och rättfärdighet, över min sammanblandning av värde med en förmåga att göra bra ifrån sig akademiskt, som var – åtminstone för mig – en oförtjänt gåva.

Jag känner mig också ledsen.  Så begränsad och fantasilös och snäv min syn på prestation var.  Hur uteslutande.  Hur mycket har jag missat under de år jag missade poängen?

Jag har kommit att mer och mer se ansträngning som det viktigaste och vad skolor bör betona mest.  Min slutsats är att fokus på ansträngning på seriösa och välkonceptualiserade sätt skulle ha en gynnsam effekt på prestationerna för långt fler barn än att betona resultat och betyg …”